Hon stänger dörren och har fortfarande en skarp bild av ansiktet som nyss befann sig framför henne. Handen låter hon vila på handtaget en lång stund, sedan drar hon pekfingrets fingertopp mot hennes mjuka läppar. Hon vill inte röra sig, hon vill inte ta ett enda steg. Ögona slocknar, hennes hand håller hon mot sitt bröst och känner hennes hjärta bulta snabbt. En tår tränger försiktigt nedför hennes kind och hon vänder sig om och går sakta mot ljuset.. det ljus som skulle bli det nya hoppet, hennes nya liv..- Cornelia Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar