August Strindberg skrev detta dramatiska verk i slutet av 1800-talet, detta var något jag hade i åtanke innan jag satte mig i salongen. Jag fick direkt en känsla av krigstid, hård tid. Både när det gäller samhället, men också världen i det stora. Även hur de talar till varandra, beroende på vad det är för människa och vilken ”samhällsklass” han eller hon kommer ifrån. Ryttmästaren och de andra männen som befinner sig på scenen har mörka kavajer. Ryttmästaren och hans undermän har de typiska ryttarstövlarna. Färgerna, materialet, såsom skinn, mörk sammet och mörkt trä, hela stämningen på scen blir väldigt dyster. Detaljer, allt ifrån stora slitna dörrar, fåtöljer, stolar, lyktor, till de gamla dammiga böckerna ger en gammal vy.
Ett stycke ur min uppgift inom scengofrafi mask och kostym
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar