Fashionandpoetry

Han håller sin varma hand runt hennes smala nacke, hon känner tårarna rinna nätt mot hennes kind. Hon behöver all närhet för att känna sig trygg och glömma all ångest. Släpper han henne nu, kommer hon trilla ner igen. Han har gett henne att se hopp i livet, hon kan inte klara det, hon kan inte gå ensam. Hon behöver det där ljuset i mörkret, hon behöver den värmen i kylan. Han smeker hennes långa ljusa hår längs hennes skulderblad och ner på ryggen. Hon vill stoppa tiden och låta den vara för evigt. Hon lägger hennes huvud på hans bröst, blundar och håller hårt om honom. Det ända som finns i hennes tankar finns det fortfarande hopp. Hon vill inte förlora det hon har just nu, just i denna minut..

- Cornelia Svensson