Fashionandpoetry

Vid solnedgången står flickan med hennes vacka vita sidenklänning. En kall vind sveper förbi. Hon biter sig i underläppen och en tår faller lika sakta som solen, ner för hennes kind. Hennes armar klämmer hon fast runt om sin kropp. Hennes mörka långa lockiga hår vidgar sig som en fågels vingar. Hon känner sig fri. Tomheten, ensamheten. Hennes bara tår kniper sig fast i fuktiga gräset. Hon vänder sig med ryggen emot solen och det öppna landskapet, hon faller..där finns ingen som håller fast henne..

-Cornelia Svensson