Fashionandpoetry

Hon sitter och kollar ut mot havet, det är blåsigt och hon trycker sina armar emot hennes smalben. Hon kan inte lämna förräns hon känner att hon har fått ut alla tankar. Det rinner små tårar ned för hennes kalla kind, som hon försiktigt torkar bort med hennes stickade tröja. Hon sitter och hör vågornas brus och ser solen sakta med säkert dra sig neråt. Hon fäster sin suddiga blick bredvid sig och tänker att där skulle du sitta, och hålla om mig tryggt..

- Cornelia Svensson