Jag gick nedför trappan där jag nästan var helt säker på att du stod. Det fanns ingen som kunde stoppa mig från att fälla en tår. Det var mörkt och kunde knappt se någonting, men vinden som drog genom mig var tom, jag kände inom mig att du inte var där. Jag öppnade den gamla bakdörren, där jag såg solen sakta försvinna bortom bergen, jag kände frisk luft medans jag lät tårarna rinna ner för mina kinder. Det började bli kallt, jag drog på mig en av dina stora koftor. Jag satte mig på terrassen där jag hade allt framför mig, den utsikt jag alltid velat ha. Där jag satt på huk med koftan över mina smalben tänkades på dig. Vill att du skall komma tillbaka och hålla om mig varmt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar